Jag frågade min medskribent om det verkligen är ok att publicera listor i dessa tider? Hur kan jag göra nått av glädje och känsla när någon som så påtagligt påverkade sin omgivning inte längre finns här? Han sa gör det! Jag gör det!
Jag höll din hand och såg kraften försvinna. Jag reste upp och ner, fram och tillbaka men jag missade mycket av de tillfällen då du var du. Och hela tiden visste jag att vi skulle sluta träffas på det här sättet. Men jag trodde nog att tiden vi köpte skulle räcka längre än tre år.
Först drunknade vi i blommor. Alla vaser tog slut. Sedan dränkte vi oss lite i sorg. Efter det kom besökarna, en efter en. Telegrammen var det sista som fortsatte dimpa ner i brevlådan och alla skänker pengar till Umeå. Nu börjar det lugna ner sig. Dags att publicera en dedikation och tänka på eftermälet.
Vi fick tre år, nästan precis. Tack för det. Jag ville ha mer. Vi gjorde en lista, du gjorde en lista med låtar som skulle vara med. Vi fick inte med imagine. Det kan jag inte ändra på idag. Det är dags för din lista, och jag orkar inte skriva ner alla låttitlar här och lista ett snofsigt band.
Klicka bara på länken:
Funeral songs 2010.
/Mariannes Dotter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar