Vi hittade en trasig man i Fruängen en sen kväll.
Folk såg på honom med dömande ögon.
Jag erkänner, ett kort ögonblick ville jag bort.
Men vem skulle stanna om inte vi?
Som att vi skulle vara perfekta.
I en värld som inte är perfekt.
Ett band till alla oss som varje dag lever med vetskapen om att det bara behövs en dag, ett samtal, för att ramla en meter ner igen.
Jag vill träffa någon som tror sig levt ett liv utan att någon gång balansera på randen.
Ramlar (Ett band som behöver fler låtar, skriv i kommentaren så blir det snyggare)
Du har fallit, jag var med dig.
Jag sov hos dig på en madrass när ångesten kröp sig på.
Du föll en gång.
Jag läste det du skrev till andra när du vägrade att tala.
Jag såg dig falla.
Jag förstod varför du var sen när tvångstankarna tog över.
Och du fick sova på mitt golv när du inte ville vara ensam.
Du är inte hel.
Du ringer ibland och pratar nervöst på ett språk som jag inte förstår när din värld inte är samma värld som jag lever i. Du kan se rösterna i radion.
Du pendlar mellan genialitet och galenskap.
Jag läste mellan raderna när du gick på högvarv.
Du resignerade.
Jag lånade ut pengar till ett missbruk du lyckades ta dig ur.
Och du äter inte längre.
För du är ett barn som inte tror att du är perfekt som du är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar