Festivalhelg

Myggen drabbade inte skribenten. Regnet och kylan uteblev. Och hon smorde sig sedvanligt på kroppen med krämer som håller cancern borta och i sann traditionsanda glömdes ansiktet bort. Näsan blev likt en clown röd och rund. Och hon sade: ”lite mer uppnäsa tack”. Och Jens Lekman sjöng om lönnlöv, det var inte lönlöst. Och vitlök stärkte moralen. ”Men Krunis sade att”? Och i lampornas sken liknade solkatterna, från discokulorna, det där ordet hon gärna skriker men inte skriver. Och hon var kortare än Leif Pagrotsky. Och alla andra var långa. Och alla andra hade hatt. Och alla andra åt mat. Men J åt inte ost. Och tiden kunde ha fått pausas en stund. Och hon kunde hela texten till Britney Spears. Och de tvingade henne att bekänna färg.

Och hon skulle kunna göra det enkelt för sig och bara lista banden som spelade. Hon skulle kunna skriva hur det lät och ge dem vise män, eller kromosomer,i betyg. Men vi förmedlar inte recensioner här. Här bjuder vi på sinnesanalogier i form av musik. Hon tänker liksom mer på inramningen kring upplevelsen. Typ omslagspapperet på presenterna. Det där lagret av kläder som sitter utanpå människornas kroppar. Eller jag stryker det sista. Egentligen är det ju precis tvärt om?

Kort helg ger kort band som blandar högt och lågt. Metaforiskt och bokstavligt

Sommarstarten.
A.
1. She's a rainbow - The rolling Stones
2. Julia, We don't live in the '60s
3. It's you and it's I - Makthaverskan
4. I wonder who is like this one - Hello Saferide
5. Start/stop/synchro - Rose Elinor Dougall

B.
1. Super Bass - Nicki Minaj
2. Piece of me - Britney Spears
3. He falls to me - The hidden cameras
4. Black Cab - Jens Lekman
5. The ghost of an unkissed kiss - Trembling blue stars

Det enda jag egentligen vill minnas är att det är mors dag. Och morsdag är en påhittad historia utan innebörd. Men min mamma dog så varje dag av detta slag blir en liten moloken dag. En särskriven mors dag. För ord med sär passar här.